Special gift

it's not the year of the gun

Nu drar jag till Florida i två veckor! God Jul och Gott Nytt År!

10 cm ren choklad

asking for flowers



Borde man inte packa kvällen innan man ska åka utomlands? Kanske, kanske - men då får man ju inte äta något gott och mumsigt.

A.M.

keep your hand on my thigh tonight

Jag har blivit beroende. Av vad may you ask? Droger? Cigaretter? Sprit? Choklad? Jo, förvisso... Träning? Haha! Nope, det är inget av de ovanstående faktiskt. I själva verket är det bra musik. Jag har alltid lyssnat på musik, men nu har jag blivit lite smått beroende av det. Jag kan inte gå och lägga mig på kvällarna för jag måste bara lyssna på en låt till. Och en låt till. Och en till. Och en till. Så det slutar med att klockan är ett och jag sitter fortfarande och tänker att jag ska bara lyssna en gång till. Och så blir det tio till. Min last.fm är farligt avslöjande när det gäller den biten...

Jag ska starta en grupp som heter A.M. - Anonyma Musikolister. Vi förstår vad det betyder att vara beroende av bra musik. Vi tacklas varje dag med de svårigheter som uppstår när man försöker att dölja sitt missbruk. Det är ett tufft liv. Det är inte för alla. Men vi har varandra. Strength by numbers.

Wordgamething

the fall rolled in on the back of a storm

Under studiebesök på krukväxtodling, ägaren visar värmepannan där de eldar lastpallar - askan glöder på golvet.

Ägaren: Det har varit en väldigt bra investering, den enda nackdelen är allt skrik.

Skrik? Shit, alltså. Vad är det de eldar egentligen? Är lastpallarna bara ett cover-up för något annat? Står vi i närvaron av en massmördare? Som eldar upp sina besökare levande så att han får värme till växthusen? Jag kan ju förstå att han tycker det är irriterande att de skriker under tiden. Men det är ju mitt ute på landet, så det är ju långt till närmaste granne. Perfekt för att utföra ondskefulla planer på att bränna människor levande... Hmm.

Jag: Sa han skrik?
Magda: Nej, spik!
Jag: Jaha.

Ih ih ih!

i can't give you up

Jag hoppade. Jag studsade. Jag snurrade runt. Jag log. Jag klappade händerna. Jag tjoade. Jag utstötte några tjut. Jag dansade runt. Jag hoppade och studsade och snurrade och log och klappade händerna och tjoade och tjöt och dansade runt. Och så studsade jag lite till. Allt detta bara för att jag fått ett mail. Men det var nog det bästa mail jag fått.

Josh Ritter

sometimes in the frozen nights i go roaming


Josh Ritter är också en nygammal bekantskap. Visst har jag lyssnat på honom förut också, men särskilt den senaste veckan har han gått varm i hörlurarna. Om det skulle komma fram att han ska spela i närheten, så skulle jag nog se lika mycket fram emot att se honom som jag gjorde över att se Feist. Vilket är riktigt, riktigt mycket! Dessutom finns det en kille som har en fin fansite, och då känns det ju förstås som att han och jag är kompisar. För alla som har fansites är ju enade i en hemlig underground organisation. Utom de som har för sådana som Britney Spears. Vi låtsas inte om dem.

Den senaste skivan, The Historical Conquests of Josh Ritter, har inte riktigt hunnit fastna ännu. Jag blir nästan lite irriterad på den - det händer lite för mycket i låtarna. Just enkelheten är det som är styrkan i hans sånger, det behövs inte en massa lull-lull. Hello Starling och The Animal Years är istället mycket bättre. Fast samtidigt märker jag att Historical Conquests börjar arta sig - Empty Hearts är ju väldigt fin. The Temptation of Adam är ju också bra... Jag får kanske acceptera att jag börjar tycka om den senaste skivan också. Lite grand.

Men den innehåller minsann ingen Wolves! Åh Wolves! När jag hör den skulle jag lätt kunna impulsköpa en flygbiljett över till Idaho för att knacka på Josh Ritters dörr med vildhet i blicken och skrika "Wolves in the piano! Wolves underneath the stairs! Wolves inside the hinges! Circling round my door! At night inside the bedsprings! Clicking cross the floor! I don't know how they found me! I'll never know quite how! I still can't believe they heard me! That I was howling out that loud!" Josh Ritter skulle förstås svara med att skrika "I started listening to the wolves in the timber! Wolves in the timber at night! I heard their songs when I looked in the mirror! In the howls and the moons round my eyes!" Och så skulle vi ta varandra i handen och skutta iväg i ett soligt Idaho sjungandes "So long! So high!".

Chokladmani

say hello oh oh oh


Nu. Nu börjar det kännas så där jobbigt mycket att göra. Massa saker som ska göras inför grupparbetet som det är redovisning på om två veckor, julklappar som ska handlas, tre tentor som jag ska kunna 7-8 januari, och dessutom ska jag resa till Florida om två veckor - vilket betyder att jag helst ska gå ned 20 kg på två veckor. Hmm. Inte ens en binnikemask skulle kunna fixa den biffen. Och trots alla dessa saker så är det enda jag kan tänka på all rolig choklad som finns att köpa i USA. För att inte nämna alla olika bakprodukter! Frostings, dekorationer, muffinsformar...

Rachael Yamagata

please, sir, don't you walk away


Det är himla kul när man upptäcker musik på nytt. Som Rachael Yamagata till exempel. Jag har väl lyssnat på henne lite grand förut, men det fastnade aldrig riktigt. Och så lyssnar jag på henne på nytt och upptäcker att hon var ju faktiskt bättre än vad jag kom ihåg. Namninnehavaren till ke.org hade nog rätt ändå när hon tipsade om Rachael. Hon skulle kunna vara en musikalisk syster till Leona Naess - och dessvärre i verklig likhet med henne verkar det ta evigheter innan hennes nya album kommer.

Be Be Your Love får mig att vilja färga håret brunt, flytta till New York, sätta mig vid ett piano och börja sjunga den för full hals. Collide får mig att vilja ta på mig en tjock halsduk, gå ut i ett höstfärgat NY, kollidera med folk och börja sjunga för dem. Men jag får nog nöja mig med att vara blond i ett regnigt Malmö och sjunga för mig själv.