i've got ways to make you sure i'm so much better than before
Lärare 1: Har du handouts?
Lärare 2: Nej, men jag är hands-on! Haha!
Lärare 1: Haha!
23 november 2007
22 november 2007
Prison break
one day you're gonna miss me, one day you're gonna wake up cold
then you'll wish that you could kiss me, when you're old and alone
Egentligen. Det borde ju vara straffbart att baka så gott som jag bakar. Lite grann i alla fall.
then you'll wish that you could kiss me, when you're old and alone
Egentligen. Det borde ju vara straffbart att baka så gott som jag bakar. Lite grann i alla fall.
CCCD
red valentine's card stuck on the mirror to keep
Ibland kan det vara lite jobbigt att titta sig själv i spegeln efter att ha varit på affären och handlat. I alla fall om man upptäcker att man har en bit Chocolate Chip Cookie Dough i håret.
Ibland kan det vara lite jobbigt att titta sig själv i spegeln efter att ha varit på affären och handlat. I alla fall om man upptäcker att man har en bit Chocolate Chip Cookie Dough i håret.
19 november 2007
Favoriter
we sang your favorite hymns
De allra flesta har ju sina favoritartister, utom kanske de som inte är särskilt intresserade av musik. Men hur kan man inte vara det? Anyhow - hur är ration favoritartist/bara en artist för olika artister? Hur många band är det som har 80% av lyssnarna som tycker att de är deras favoritartist? Vad ligger ration på bland olika artister? Kan den vara så låg som 10% för de flesta?
Och hur är det med stora band kontra små band? Genererar större band fler favoriter? Eller ligger ration på ungefär lika mycket som för små indieband? För även om indiebandet inte har lika många lyssnare, så kan ju de ha samma andel favoritlyssnare som det stora arenabandet. Det är alltid lika förvånande att titta på last.fm och se att folk har vissa artister som helt överlägsna favoritartister. Sådana som man trodde att folk bara lyssnade på, inte att de hade dem som överlägsna favoriter. Men det har de. Crazy people.
De allra flesta har ju sina favoritartister, utom kanske de som inte är särskilt intresserade av musik. Men hur kan man inte vara det? Anyhow - hur är ration favoritartist/bara en artist för olika artister? Hur många band är det som har 80% av lyssnarna som tycker att de är deras favoritartist? Vad ligger ration på bland olika artister? Kan den vara så låg som 10% för de flesta?
Och hur är det med stora band kontra små band? Genererar större band fler favoriter? Eller ligger ration på ungefär lika mycket som för små indieband? För även om indiebandet inte har lika många lyssnare, så kan ju de ha samma andel favoritlyssnare som det stora arenabandet. Det är alltid lika förvånande att titta på last.fm och se att folk har vissa artister som helt överlägsna favoritartister. Sådana som man trodde att folk bara lyssnade på, inte att de hade dem som överlägsna favoriter. Men det har de. Crazy people.
18 november 2007
Långa bollar på Bengt
wear the jerseys of the visiting team
Under matchen mellan Sverige-Spanien:
Kommentator: "Spanien låter bollen rulla. Det är de bra på."
Hallå, det är ju fotboll!! Det är väl klart att bollen ska rulla! Är inte det ganska logiskt? Är det någon som någon gång gjort mål utan att bollen rullade på vägen dit?
Under matchen mellan Sverige-Spanien:
Kommentator: "Spanien låter bollen rulla. Det är de bra på."
Hallå, det är ju fotboll!! Det är väl klart att bollen ska rulla! Är inte det ganska logiskt? Är det någon som någon gång gjort mål utan att bollen rullade på vägen dit?
16 november 2007
Wordgamething
i can't be the lighter of your eternal flame
Lärare: "Kiss är väldigt fördelaktigt att använda vid odling på friland..."
Vad säger karln? Ska man använda kiss?? Visst, man kan använda det som gödsel - men ska man gå runt och kissa på tio hektar? Hur många polacker behöver man ha då egentligen?
"...och det är väldigt bra att använda på fruktodlingar..."
Eww! Går de runt och kissar på äpplena?? Fy, vad äckligt! Jag tänker aldrig mer äta ett äpple i alla fall. I och för sig äter jag inte äpplen. Men ändå!
"...för då visar kiss var man har placerat ut feromonfällorna på odlingen."
Va? Kiss som visar vägen? Hmm.
"GIS, som förresten står för Geographic Information System, kan även..."
Mmhmm.
Lärare: "Kiss är väldigt fördelaktigt att använda vid odling på friland..."
Vad säger karln? Ska man använda kiss?? Visst, man kan använda det som gödsel - men ska man gå runt och kissa på tio hektar? Hur många polacker behöver man ha då egentligen?
"...och det är väldigt bra att använda på fruktodlingar..."
Eww! Går de runt och kissar på äpplena?? Fy, vad äckligt! Jag tänker aldrig mer äta ett äpple i alla fall. I och för sig äter jag inte äpplen. Men ändå!
"...för då visar kiss var man har placerat ut feromonfällorna på odlingen."
Va? Kiss som visar vägen? Hmm.
"GIS, som förresten står för Geographic Information System, kan även..."
Mmhmm.
15 november 2007
Shuffle repeat operator
i wish you hadn't been at home when the telephone rang
Min nya obsession är att skapa olika playlists. En för varje tillfälle, kanske till och med två för varje tillfälle. Egentligen är det ju ganska tråkigt att man har playlists som går i ordning. Om man har en lista med sisådär en 500 låtar, hur kul är det att vänta tills man kommer till låt 450? Visst, man kan ju bara klicka på den så spelas den upp, men det är ju inte lika kul som att vänta tills den kommer.
Den absolut bästa listan skapas väl ändå av att man ställer in spelaren på shuffle? Då har man ju ingen aning om vilken låt som är den nästa som kommer, det blir en överraskning. Och överraskningar är ju aldrig fel! Och genom att man redan har gjort en playlist som alla låtarna väljs ifrån, så har man ju garderat sig mot alla de dåliga låtarna som ligger och skräpar på datorn. Varför använder man inte alltid shuffle? Borde inte alla skivor vara inställda på shuffle? Tänk vad roligt om man gjorde en skiva där det var omöjligt för lyssnaren att spela låtarna i en särskild ordning. Idealet för en artist måste ju vara att alla låtar på en skiva hör ihop, att man inte behöver bestämma i vilken ordning som man ska spela dem. Så borde inte alla skivor vara shuffle-skivor? Om tekniken säger stopp för det, så kan väl åtminstone artisterna uppmana folk att välja shuffle som uppspelning? Eller är de flesta artister för dåliga för att göra skivor där alla låtar passar bra efter varandra?
Min nya obsession är att skapa olika playlists. En för varje tillfälle, kanske till och med två för varje tillfälle. Egentligen är det ju ganska tråkigt att man har playlists som går i ordning. Om man har en lista med sisådär en 500 låtar, hur kul är det att vänta tills man kommer till låt 450? Visst, man kan ju bara klicka på den så spelas den upp, men det är ju inte lika kul som att vänta tills den kommer.
Den absolut bästa listan skapas väl ändå av att man ställer in spelaren på shuffle? Då har man ju ingen aning om vilken låt som är den nästa som kommer, det blir en överraskning. Och överraskningar är ju aldrig fel! Och genom att man redan har gjort en playlist som alla låtarna väljs ifrån, så har man ju garderat sig mot alla de dåliga låtarna som ligger och skräpar på datorn. Varför använder man inte alltid shuffle? Borde inte alla skivor vara inställda på shuffle? Tänk vad roligt om man gjorde en skiva där det var omöjligt för lyssnaren att spela låtarna i en särskild ordning. Idealet för en artist måste ju vara att alla låtar på en skiva hör ihop, att man inte behöver bestämma i vilken ordning som man ska spela dem. Så borde inte alla skivor vara shuffle-skivor? Om tekniken säger stopp för det, så kan väl åtminstone artisterna uppmana folk att välja shuffle som uppspelning? Eller är de flesta artister för dåliga för att göra skivor där alla låtar passar bra efter varandra?
13 november 2007
Wordgamething
still wearing that rabbit fur coat
Jag: Men gud vilka stora grisar!!
Karin: Det är kor.
Jag: Mmhmm.
Jag: Men gud vilka stora grisar!!
Karin: Det är kor.
Jag: Mmhmm.
11 november 2007
Gone with the wind
yes i guess they oughta name a drink after you
Det jag skrev nedan om musik kan man ju egentligen säga om film också. Hur många bra filmer är det egentligen som glöms bort, bara för att de är gamla? Var filmer bättre förr? Eller är de filmer som görs nu allra bäst? Det är ju inget snack om saken att specialeffekterna är bättre nu än vad de var för 50 år sedan - men resten då? Var skådespelarna bättre då? Konkurrensen måste ju vara hårdare nu - vi har ju trots allt sisådär en fyra miljarder fler människor på jorden. Så rent logiskt sett borde väl skådespelarna vara bättre nu? Och om det nu beror på antalet människor, så borde väl allt inom filmen vara bättre?
Men samtidigt så var ju även allt mycket enklare på den tiden. Det krävdes inte sensationella effekter eller tårgripande draman för att folk skulle dras till biograferna. Många av dagens filmer skulle säkerligen inte få chansen att se dagens ljus - American History X, Boys Don't Cry och Brokeback Mountain känns inte särskilt troliga som biograffilmer på 50-talet. Eller är det helt enkelt så att filmerna som görs nuförtiden är mer realistiska? Visst överdriver väl skådisarna lite grand i gamla filmer? Och nu är väl de flesta skådisar så bra att man tror på deras roller?
Det är ju förstås inte bara skådisarna som är annorlunda - vinklar, ljussättning, backdrops - allt är annorlunda. Det går verkligen inte att bli klok på om det var bättre förr eller inte. Hur jag än vrider och vänder på det, så kommer jag bara fram till hur annorlunda det var förr. Och jag kanske måste nöja mig med det. Att det var annorlunda. Inte bättre, inte sämre - men annorlunda.
Det jag skrev nedan om musik kan man ju egentligen säga om film också. Hur många bra filmer är det egentligen som glöms bort, bara för att de är gamla? Var filmer bättre förr? Eller är de filmer som görs nu allra bäst? Det är ju inget snack om saken att specialeffekterna är bättre nu än vad de var för 50 år sedan - men resten då? Var skådespelarna bättre då? Konkurrensen måste ju vara hårdare nu - vi har ju trots allt sisådär en fyra miljarder fler människor på jorden. Så rent logiskt sett borde väl skådespelarna vara bättre nu? Och om det nu beror på antalet människor, så borde väl allt inom filmen vara bättre?
Men samtidigt så var ju även allt mycket enklare på den tiden. Det krävdes inte sensationella effekter eller tårgripande draman för att folk skulle dras till biograferna. Många av dagens filmer skulle säkerligen inte få chansen att se dagens ljus - American History X, Boys Don't Cry och Brokeback Mountain känns inte särskilt troliga som biograffilmer på 50-talet. Eller är det helt enkelt så att filmerna som görs nuförtiden är mer realistiska? Visst överdriver väl skådisarna lite grand i gamla filmer? Och nu är väl de flesta skådisar så bra att man tror på deras roller?
Det är ju förstås inte bara skådisarna som är annorlunda - vinklar, ljussättning, backdrops - allt är annorlunda. Det går verkligen inte att bli klok på om det var bättre förr eller inte. Hur jag än vrider och vänder på det, så kommer jag bara fram till hur annorlunda det var förr. Och jag kanske måste nöja mig med det. Att det var annorlunda. Inte bättre, inte sämre - men annorlunda.
09 november 2007
Old school
you are the dream in my nightmare
Det går inte en dag utan att någon någonstans startar ett band. Man bombarderas konstant med det nya bandet efter det andra, det ena hippare och mer nyskapande än det andra. Musikkritiker åmar sig tills de kräks för att hitta nya superlativ. Skivor pressas i fabrikerna. Filer läggs ut på internet. Men alla de som redan finns då? Vad gör vi med dem? Låter vi alla gamla skivor ligga och skräpa? Förpassas de till hörnet i skivbutiken (/itunes) där de ligger och samlar damm tills de en dag förkastas?
Det kommer så mycket ny musik hela tiden, att man inte hinner stanna upp och se tillbaka på den musik som redan finns. De flesta artister har ju alltid någon annan artist som de inspireras av - hur ska man hinna med att lyssna på deras inspirationskällor? Gör man rätt eller fel som inte lyssnar på den musik som funnits under en längre tid? Ska man lyssna på det som har varit tillgängligt under en längre tid, innan man börjar att lyssna på nya artister? Ska det införas en lyssningsregel - "Lyssna på 3 gamla artister innan du lyssnar på en ny!"?
Det kanske vore något. Men vad händer med de nya banden då?
Det går inte en dag utan att någon någonstans startar ett band. Man bombarderas konstant med det nya bandet efter det andra, det ena hippare och mer nyskapande än det andra. Musikkritiker åmar sig tills de kräks för att hitta nya superlativ. Skivor pressas i fabrikerna. Filer läggs ut på internet. Men alla de som redan finns då? Vad gör vi med dem? Låter vi alla gamla skivor ligga och skräpa? Förpassas de till hörnet i skivbutiken (/itunes) där de ligger och samlar damm tills de en dag förkastas?
Det kommer så mycket ny musik hela tiden, att man inte hinner stanna upp och se tillbaka på den musik som redan finns. De flesta artister har ju alltid någon annan artist som de inspireras av - hur ska man hinna med att lyssna på deras inspirationskällor? Gör man rätt eller fel som inte lyssnar på den musik som funnits under en längre tid? Ska man lyssna på det som har varit tillgängligt under en längre tid, innan man börjar att lyssna på nya artister? Ska det införas en lyssningsregel - "Lyssna på 3 gamla artister innan du lyssnar på en ny!"?
Det kanske vore något. Men vad händer med de nya banden då?
07 november 2007
Lucinda Williams @ KB
little bit of dirt mixed with tears
Jag gick på KB i tron att jag skulle få se en Kathleen modell 30 år yngre - men så blev det inte. Jag förstår inte riktigt hur så många kritiker kan tycka att de är så lika, för det är de ju inte. Lucinda Williams var lite seg i början, men efterhand artade det sig. Hon påpekade flera gånger att hon tyckte att publiken och konserten var lite smått fantastisk. Det såg faktiskt ut som att hon trodde på vad hon sade, och hon skulle nog inte ha spelat fem extranummer om det inte var så.
Lucinda var en ganska tuff tant och gjorde bra ifrån sig - men någon Kittykat är hon minsann inte.
Setlist
01. Passionate Kisses
02. Are You All Right
03. Learning How To Live
04. Steal Your Love
05. Those Three Days
06. Out Of Touch
07. Are You Down
08. 2 Kool 2 Be 4-gotten
09. Bleeding Fingers
10. Essence
11. Come On
12. Honey Bee
13. Joy > Heartbreaker tease > Joy >
14. Riders On The Storm (The Doors)
Extranummer
15. I Live My Life (Fats Domino)
16. Righteously
17. Atonement
18. Unsufffer Me
19. Get Right With God
Betyg: 4 av 5
Jag gick på KB i tron att jag skulle få se en Kathleen modell 30 år yngre - men så blev det inte. Jag förstår inte riktigt hur så många kritiker kan tycka att de är så lika, för det är de ju inte. Lucinda Williams var lite seg i början, men efterhand artade det sig. Hon påpekade flera gånger att hon tyckte att publiken och konserten var lite smått fantastisk. Det såg faktiskt ut som att hon trodde på vad hon sade, och hon skulle nog inte ha spelat fem extranummer om det inte var så.
Lucinda var en ganska tuff tant och gjorde bra ifrån sig - men någon Kittykat är hon minsann inte.
Setlist
01. Passionate Kisses
02. Are You All Right
03. Learning How To Live
04. Steal Your Love
05. Those Three Days
06. Out Of Touch
07. Are You Down
08. 2 Kool 2 Be 4-gotten
09. Bleeding Fingers
10. Essence
11. Come On
12. Honey Bee
13. Joy > Heartbreaker tease > Joy >
14. Riders On The Storm (The Doors)
Extranummer
15. I Live My Life (Fats Domino)
16. Righteously
17. Atonement
18. Unsufffer Me
19. Get Right With God
Betyg: 4 av 5
01 november 2007
Sigur Rós @ Vega
blue night over me
Det var verkligen en magisk afton på Vega. Det korta setet var naggande gott, men det hade verkligen inte skadat att späda ut det med sisådär tre timmar. Filmen Heima var fantastiskt vacker, och ville man inte flytta till Island innan man hade sett den, så ville man det definitivt efter. Det var dessutom första gången jag såg en film där jag kände att jag behövde öronproppar... Det är lite smärtsamt att veta att man kommer att mellanlanda på Island när man är på väg till USA över jul, men inte kunna stanna kvar där en dag eller så.
Kameran fick stanna hemma, istället lånade jag med mig en p&s kamera. Fördelen med dem är ju att de även kan spela in film - vilket jag gjorde. Dessvärre missade jag sluten på låtarna med sisådär 20 sekunder - typiskt. Bör finnas på YouTube i alla fall innan slutet av året.
Setlist
01. Agaetis Byrjún
02. Heima
03. Untitled #4
Betyg konsert: 5 av 5
Betyg film: 5 av 5
Det var verkligen en magisk afton på Vega. Det korta setet var naggande gott, men det hade verkligen inte skadat att späda ut det med sisådär tre timmar. Filmen Heima var fantastiskt vacker, och ville man inte flytta till Island innan man hade sett den, så ville man det definitivt efter. Det var dessutom första gången jag såg en film där jag kände att jag behövde öronproppar... Det är lite smärtsamt att veta att man kommer att mellanlanda på Island när man är på väg till USA över jul, men inte kunna stanna kvar där en dag eller så.
Kameran fick stanna hemma, istället lånade jag med mig en p&s kamera. Fördelen med dem är ju att de även kan spela in film - vilket jag gjorde. Dessvärre missade jag sluten på låtarna med sisådär 20 sekunder - typiskt. Bör finnas på YouTube i alla fall innan slutet av året.
Setlist
01. Agaetis Byrjún
02. Heima
03. Untitled #4
Betyg konsert: 5 av 5
Betyg film: 5 av 5
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
