you are the dream in my nightmare
Det går inte en dag utan att någon någonstans startar ett band. Man bombarderas konstant med det nya bandet efter det andra, det ena hippare och mer nyskapande än det andra. Musikkritiker åmar sig tills de kräks för att hitta nya superlativ. Skivor pressas i fabrikerna. Filer läggs ut på internet. Men alla de som redan finns då? Vad gör vi med dem? Låter vi alla gamla skivor ligga och skräpa? Förpassas de till hörnet i skivbutiken (/itunes) där de ligger och samlar damm tills de en dag förkastas?
Det kommer så mycket ny musik hela tiden, att man inte hinner stanna upp och se tillbaka på den musik som redan finns. De flesta artister har ju alltid någon annan artist som de inspireras av - hur ska man hinna med att lyssna på deras inspirationskällor? Gör man rätt eller fel som inte lyssnar på den musik som funnits under en längre tid? Ska man lyssna på det som har varit tillgängligt under en längre tid, innan man börjar att lyssna på nya artister? Ska det införas en lyssningsregel - "Lyssna på 3 gamla artister innan du lyssnar på en ny!"?
Det kanske vore något. Men vad händer med de nya banden då?
