yes i guess they oughta name a drink after you
Det jag skrev nedan om musik kan man ju egentligen säga om film också. Hur många bra filmer är det egentligen som glöms bort, bara för att de är gamla? Var filmer bättre förr? Eller är de filmer som görs nu allra bäst? Det är ju inget snack om saken att specialeffekterna är bättre nu än vad de var för 50 år sedan - men resten då? Var skådespelarna bättre då? Konkurrensen måste ju vara hårdare nu - vi har ju trots allt sisådär en fyra miljarder fler människor på jorden. Så rent logiskt sett borde väl skådespelarna vara bättre nu? Och om det nu beror på antalet människor, så borde väl allt inom filmen vara bättre?
Men samtidigt så var ju även allt mycket enklare på den tiden. Det krävdes inte sensationella effekter eller tårgripande draman för att folk skulle dras till biograferna. Många av dagens filmer skulle säkerligen inte få chansen att se dagens ljus - American History X, Boys Don't Cry och Brokeback Mountain känns inte särskilt troliga som biograffilmer på 50-talet. Eller är det helt enkelt så att filmerna som görs nuförtiden är mer realistiska? Visst överdriver väl skådisarna lite grand i gamla filmer? Och nu är väl de flesta skådisar så bra att man tror på deras roller?
Det är ju förstås inte bara skådisarna som är annorlunda - vinklar, ljussättning, backdrops - allt är annorlunda. Det går verkligen inte att bli klok på om det var bättre förr eller inte. Hur jag än vrider och vänder på det, så kommer jag bara fram till hur annorlunda det var förr. Och jag kanske måste nöja mig med det. Att det var annorlunda. Inte bättre, inte sämre - men annorlunda.
