Aimee Mann tog extra betalt för signerade skivor under sin konsert i torsdags. 30 kronor extra, närmare bestämt. Per skiva. Why, oh, why? Om hon signerar sju skivor i minuten, innebär det en timlön på 12.600 kronor. Det är jävligt mycket. Vad är det som gör att hon säljer signerade skivor för ett högre pris? Är det ett sätt att undvika att folk stannar efter konserterna för att få saker signerade? Är det ett sätt att få folk att köpa skivan, som annars skulle strunta i den osignerade versionen? Är en signerad Aimee Mann-skiva värd 30 kronor extra?
Vi pungade till slut ut de extra 30 kronorna för en signerad skiva, men jag upphör inte att irriteras över att hon tog extra betalt. Tacka vet jag artister med fötterna på jorden som kommer ut efter konserterna, pratar med folk och signerar saker. Gratis.
08 november 2008
31 oktober 2008
Christmastime
Jag strosade långsamt nedför gatan och kände hur vinden ven runt mina leggingsbeklädda ben. Vintern låg i luften, alltför snabbt. En snabb titt i skyltfönstret avslöjade mina rosiga kinder, och bortom reflektionen anade jag något bekant. Där var de. Juldekorationerna. Julgranskulor och julgransljus och adventsstjärnor och adventsljusstakar och tomtar och tomtemössor och renar och låtsassnö. Snart, tänkte jag. Snart är julen här. Sedan förde jag blicken till gatan och mötte en kille som hade shorts och flipflops på sig.
29 oktober 2008
Eeny meeny miny emo
Jag vill vara emo. Jag vill ha svart hår som står åt alla håll och ett tjockt lager kajal som rinner lite lätt när det regnar. Jag vill vandra ljudlöst på gatorna, och när jag väl tittar upp vill jag ha en blick som vittnar om att jag lever ett hårt liv som tynger ned mig. Jag vill vara klädd i svart med udda accessoarer, och ha en piercing i läppen.
Sedan tittar jag mig själv i spegeln, och inser att jag aldrig kommer att vara emo. Jag kan inte förmå mig att lyssna till likarna som AFI, Fall Out Boy, My Chemical Romance och The Academy Is. Jag är för rädd om håret för att färga det svart igen, och fasar över tanken att min kajal skulle rinna. Så egentligen kanske jag inte vill vara emo. Egentligen kanske jag bara längtar tillbaka till tonåren, till en tid som var okomplicerad. Egentligen kanske det bara är en önskan att känna en grupptillhörighet. Egentligen kanske det bara är en önskan att byta åldersfack. Egentligen kanske det bara är min 30-årskris som börjar att koka under vattenytan. Eeny meeny miny emo.
Sedan tittar jag mig själv i spegeln, och inser att jag aldrig kommer att vara emo. Jag kan inte förmå mig att lyssna till likarna som AFI, Fall Out Boy, My Chemical Romance och The Academy Is. Jag är för rädd om håret för att färga det svart igen, och fasar över tanken att min kajal skulle rinna. Så egentligen kanske jag inte vill vara emo. Egentligen kanske jag bara längtar tillbaka till tonåren, till en tid som var okomplicerad. Egentligen kanske det bara är en önskan att känna en grupptillhörighet. Egentligen kanske det bara är en önskan att byta åldersfack. Egentligen kanske det bara är min 30-årskris som börjar att koka under vattenytan. Eeny meeny miny emo.
27 oktober 2008
Ångest, ångest
Ångest, ångest är min arvedel
Min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Så rätt han hade, Pär Lagerkvist. Jag känner hur ångesten kryper inom mig. Bara jag tänker på den, känns det som att jag får hjärtklappning. Jag är egentligen färdigutbildad. Färdig. Färdig som i att det inte behövs något mer. Färdig som i att jag behöver börja jobba. En del av mig tror att jag skulle trivas med att jobba med parkarbete. En del av mig tror att jag ändå skulle kunna jobba med växtproduktion. En del av mig vill inte alls jobba med växter. En del av mig vill ha ett kontorsarbete, få vara klädd i klänning och höga pumps dagarna i ända. En del av mig vill jobba med musik. En del av mig vill plugga vidare tills dess att CSN säger stopp och hej. En del av mig vill flytta till Island. En del av mig vill flytta till Kanada. En del av mig inser att alla dessa delar kommer i skymundan från de viktigaste frågorna. Vad gör jag? Vart ska jag? Vem är jag?
Ångest, ångest är min arvedel
Min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Så rätt han hade, Pär Lagerkvist. Jag känner hur ångesten kryper inom mig. Bara jag tänker på den, känns det som att jag får hjärtklappning. Jag är egentligen färdigutbildad. Färdig. Färdig som i att det inte behövs något mer. Färdig som i att jag behöver börja jobba. En del av mig tror att jag skulle trivas med att jobba med parkarbete. En del av mig tror att jag ändå skulle kunna jobba med växtproduktion. En del av mig vill inte alls jobba med växter. En del av mig vill ha ett kontorsarbete, få vara klädd i klänning och höga pumps dagarna i ända. En del av mig vill jobba med musik. En del av mig vill plugga vidare tills dess att CSN säger stopp och hej. En del av mig vill flytta till Island. En del av mig vill flytta till Kanada. En del av mig inser att alla dessa delar kommer i skymundan från de viktigaste frågorna. Vad gör jag? Vart ska jag? Vem är jag?
Ångest, ångest är min arvedel
Min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
02 september 2008
27 augusti 2008
Skånska
i got tired of sleeping in toronto
Skånska är så jävla fult. Det slår mig nästan varje gång en skåning öppnar munnen. De kan väl åtminstone försöka att prata svenska? Visst, alla låter inte lika illa, men vissa pratar så brett att man nästan tror att det är danska. Och alla dessa barn! Stackars små barn som lär sig att prata skånska, både hemma och i skolan! Jag tycker så synd om barnen som inte inser vilken otjänst deras föräldrar gör dem genom att bo här.
Jag kommer fortfarande ihåg vad jag plötsligt insåg under mitt första stopp i Skåne (närmare bestämt på Max i Löddeköpinge), när jag begav mig mot min nya hemstad för första gången:
"Shit. De pratar skånska."
Skånska är så jävla fult. Det slår mig nästan varje gång en skåning öppnar munnen. De kan väl åtminstone försöka att prata svenska? Visst, alla låter inte lika illa, men vissa pratar så brett att man nästan tror att det är danska. Och alla dessa barn! Stackars små barn som lär sig att prata skånska, både hemma och i skolan! Jag tycker så synd om barnen som inte inser vilken otjänst deras föräldrar gör dem genom att bo här.
Jag kommer fortfarande ihåg vad jag plötsligt insåg under mitt första stopp i Skåne (närmare bestämt på Max i Löddeköpinge), när jag begav mig mot min nya hemstad för första gången:
"Shit. De pratar skånska."
15 maj 2008
Turning Torso
don't slow me down
Det är något som inte står rätt till med Turning Torso, och inte bara det att det ser ut som att det ska ramla. Nej, det är något annat. Jag tror att Turning Torso kan röra på sig. För det dyker alltid upp på helt oväntade ställen. Vid affären. I parken. På torget. På gatan. Rätt vad det är så bara "Pop, pop!" dyker det upp från ingenstans. Och jag vet ju att det inte har varit där förut. För hus dyker inte upp bara sådär, nej, de står där de alltid har stått. Utom Turning Torso. Turning Torso är Det Levande Slottet, Malmö-style.
Det är något som inte står rätt till med Turning Torso, och inte bara det att det ser ut som att det ska ramla. Nej, det är något annat. Jag tror att Turning Torso kan röra på sig. För det dyker alltid upp på helt oväntade ställen. Vid affären. I parken. På torget. På gatan. Rätt vad det är så bara "Pop, pop!" dyker det upp från ingenstans. Och jag vet ju att det inte har varit där förut. För hus dyker inte upp bara sådär, nej, de står där de alltid har stått. Utom Turning Torso. Turning Torso är Det Levande Slottet, Malmö-style.
02 maj 2008
Wordgamething
i would feel much better if we only talked more
Dagens ord: Pyntegrönt
Pyntegrönt - det gröna man lägger på tallriken för att piffa upp den. Hört från en man som odlar kryddor till vardags, så han borde ha koll på vad det ska kallas. Men googlar man pyntegrönt får man istället fram info om julgranar. En grankvist som pynt på tallriken? I think not.
Dagens ord: Pyntegrönt
Pyntegrönt - det gröna man lägger på tallriken för att piffa upp den. Hört från en man som odlar kryddor till vardags, så han borde ha koll på vad det ska kallas. Men googlar man pyntegrönt får man istället fram info om julgranar. En grankvist som pynt på tallriken? I think not.
10 januari 2008
Gammal skit
am i making all the right moves?
Hur mycket skit i badrumsskåpet har man egentligen som man inte behöver? Efter en kortare inventering kunde jag konstatera att jag hade sisådär en tolv olika hudprodukter - varav åtta av dem bara har skvättar kvar. Vad är det som får en att spara så mycket skit? Är fallet så att man köper hem nya produkter för tidigt? Att man köper hem de nya och börjar att använda dem, men man kan inte riktigt slänga de gamla eftersom det ju är lite kvar i dem.
Jag resonerar som så att jag kanske tappar min necessär på någon av alla resor jag tar varje vecka, så det kan ju vara bra att ha lite som backup. För man kan ju inte åka på affären och köpa nya grejer, om så vore fallet. Näe, istället ska man försöka klämma ur det allra sista kletet ur tuben som har legat och torkat i ett halvår. Det är ju tokfräscht. För det är ju inte så att hudprodukter blir dåliga efter att man öppnat dem. Hmm. Vad skulle Martha säga?
Hur mycket skit i badrumsskåpet har man egentligen som man inte behöver? Efter en kortare inventering kunde jag konstatera att jag hade sisådär en tolv olika hudprodukter - varav åtta av dem bara har skvättar kvar. Vad är det som får en att spara så mycket skit? Är fallet så att man köper hem nya produkter för tidigt? Att man köper hem de nya och börjar att använda dem, men man kan inte riktigt slänga de gamla eftersom det ju är lite kvar i dem.
Jag resonerar som så att jag kanske tappar min necessär på någon av alla resor jag tar varje vecka, så det kan ju vara bra att ha lite som backup. För man kan ju inte åka på affären och köpa nya grejer, om så vore fallet. Näe, istället ska man försöka klämma ur det allra sista kletet ur tuben som har legat och torkat i ett halvår. Det är ju tokfräscht. För det är ju inte så att hudprodukter blir dåliga efter att man öppnat dem. Hmm. Vad skulle Martha säga?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
