nobody nowhere understands anything
Det känns märkligt att läsa sin blog som man skrev för sju-åtta år sedan. Det är som att man har en lillasyster. En lillasyster som egentligen inte finns. Det är ju inte utan att man drar på smilbanden åt de konstiga funderingar som man hade. Och vissa saker vill man ju bara glömma att man någonsin skrev.
Ändå så tycker jag om min lillasyster. Rätt vad det är får hon ett vilt utlopp över sin ilska, oftast för något helt obetydligt. Hon har kort temperament, och nåde den som kommer i hennes väg. Media är en av de saker som får ta mest stryk. Hon kan ha lite egendomliga funderingar, dessvärre är det inte många som förstår dem. Hon är ganska besatt av ett visst band, och det allra mesta kretsar på ett eller annat sätt runt det. Övrig musik som hon lyssnade på då var kass. Shitty to say the least. Samtidigt måste man respektera det, för den musiken respresenterade henne då. Men lite pinsamt är det allt.
Det är lite konstigt att veta att min lillasyster inte finns längre. Jo, hon finns fortfarande, men hon är inte densamma. På sätt och vis önskar jag att hon var densamma, men ändå är jag glad att hon inte är det. För jag är ganska nöjd med den som hon har blivit. Jag vill gärna tro att hon har blivit lite klokare. Men det är inte alldeles säkert att fallet är så.
