Imorgon är det dags! Sigur Rós spelar tre akustiska låtar på Vega efter visningen av deras film Heima. Jag är högst övertygad om att de tre låtarna kommer att vara alldeles fullkomligt magiska, men alldeles för korta. För varje gång jag ser Sigur förvånas jag ändå alltid över hur jävla bra de är. Hur kan musik vara så bra? Det borde inte vara möjligt, men det är det. Jag tycker synd om de människor som inte tycker om Sigur. Vad är det för fel på dem? Hur kan man inte tycka om dem? Dags för lobotomi?Ett av mina absolut bästa post-concert minnen är när vi träffade dem efter den andra konserten av två vi såg i Trondheim. Jag stod med pennan i högsta hugg och bad inte bara Sigur att signera programbladet, utan även bland annat Steindor Andersen råkade ut för min penna. Jag blev bjuden på isländsk vodka av Kjartan och Jónsi frågade Imre om han visste något bra Falafel-ställe. Jag hoppas att de kommer till Malmö - för då kan vi minsann en hel del.
