you can see me wave - same, i'm the same
Det finns oturliga dagar då jag börjar skolan klockan 8.15 - vilket har varit varje dag den senaste månaden. Jag puttrar fram i min lilla Toyota och svänger av mot Alnarp vid det stora majsfältet. Inte långt efter att jag har svängt av, brukar han dyka upp. Evert. Evert heter säkert egentligen Stig. Eller Torsten. Eller Bengt. Evert är morgonpigg, han är ute och går samma tid varje morgon. Man kan ställa klockan efter Evert. Trots sin höga ålder pinnar han på i god fart, säkert lika snabbt som någon hälften så gammal. Varje gång Evert möter en bil, lyfter han upp armen och vinkar. Evert vinkar till alla, oavsett bilmärke.
De första gångerna jag mötte Evert vinkade jag inte. Jag tänkte "Vad är det där för tokig gubbe?". Sedan tänkte jag lite mer, och tänkte att så farligt är det ju ändå inte att vinka. Så nu vinkar jag till Evert varje morgon. Det är ganska trevligt att vinka till Evert, jag blir faktiskt lite glad av det. Ibland brukar Evert ha med sig en kompis på promenad, han heter säkert Sixten. Sixten vinkar inte, bara Evert. Varför vinkar inte Sixten? Är han lat? Eller säger han till Evert "Skärp dig Evert! Du är ju pinsam!"?
Hur kom det sig att Evert började vinka till alla bilar han möter? Har Evert vinkat hela sitt liv? Eller var det helt enkelt så att han vinkade en dag, och personen han vinkade till blev glad, och därefter har han fortsatt? Vinkar han för att göra människor glad? Vad vill han säga med sin vinkning?
Imorse hade jag nästan kommit fram till skolan - och fortfarande ingen Evert. Jag började att bli lite orolig, tänk om något hade hänt Evert? Jag skulle nog sakna honom lite grand då. Så svängde jag runt den sista kurvan mot skolan, och där var han - Evert. Evert vinkade åt mig. Jag log och vinkade tillbaka.
